Kvinna 80; ”jag är en utemänniska”

Kommer från Finland men flyttade till Stockholm som ung och där träffade hon en man från Skåne. Han lever inte längre, men när han blev pensionär så ville han tillbaka till Skåne och Helsingborg. Hon har två pojkar som bor i Höganäs och Ödåkra. Först när hon flyttade hit kände hon sig ensam, men hon jobbade inom hemtjänsten fram till att hon fyllde 65 så då lyckades hon även skaffa många vänner även här i Helsingborg. Så hon känner nu att hon har många släktingar och vänner att umgås med. Vill gärna träffa folk och är en utemänniska och inte mycket för kaffekalas. Än så länge mår jag bra och är tacksam för det.

Skönast att man kan klara sig själv, men det kan vända snabbt i min ålder. Sover gott och äter bra, har friska barn och bor i lägenhet. Brukar säga: ”så länge man har mat i magen och klar i huvet så är allt bra”. Går varje dag långa promenader, minst en timme. Ibland går jag med en väninna som bor på Jönköpingsgatan. Går ofta runt Fredriksdal, där är det fin natur, sätter mig ofta på en bänk. Har en favoritbänk i solen. Häromdagen var jag på Väla för jag var tvungen att köpa ett par kortare byxor, var nästan inget folk där och det var svalt och skönt. Men jag har sagt åt en väninna som är 90 att jag inte kan komma och träffa henne just nu eftersom jag har varit där, vill inte riskera hennes hälsa. Var häromsistens på ett trevligt event på kyrkan på Söder som bjöd in alla som är mellan 80-85 år gamla. Fin stämning och sång.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *