Kvinna 73: ”Jag kan inget om datorer, jag har begränsad förmåga att hantera telefonen”

Jag är en kvinna som bor i utkanten av staden tillsammans med min man. Jag lever med en neurologisk sjukdom som gör att jag är behov av mycket hjälp. Jag klarar mig själv med hygien, klädsel och att röra mig hemma. Vi klara oss princip själv då min man är pigg och kry och hjälper mig i vardagen. Tillsammans klara vi av att resa i närområdet och på längre resor. Med egen bil eller allmänna transportmedel kommer vi dit vi önskar. För att lättare klara av min begränsade rörlighet har jag tillgång till rullstol, rollator, käpp och en trehjulig cykel. Vi har anpassat vårt bilval så att vi alltid kan ta med de hjälpmedel vi behöver i bilen. Som ytterligare hjälp för att få en bra vardag har vi beviljats parkeringstillstånd för handikappad samt även till gång till färdtjänst och därmed fria resor på buss och tåg i Skåne. Jag har även viss bostadsanpassning.

Av stadens allt utbud går vi på Konserthuset, Stadsteatern och Dunkers. Vidare nyttjar vi ofta stadens parkområden som Sofiero, Fredriksdal, Pålsjöskog och den långa fina promenaden från Knutpunkten ända bort till Vikingstrand och det anpassade badet där. I staden finns även många bra matställen som har god tillgänglighet med rullstol. Vi har lärt oss vilka som är bra och vilka man skall undvika. Centrum i Helsingborg fungerar väl för mig och naturligtvis är Väla ett utmärkt ställe att ta sig runt med rullstol.

För mig med en kronisk sjukdom så har jag ett bra stöd hos Helsingborgs lasarett.

Överlag tycker jag att det mesta har god tillgänglighet i Helsingborg och naturligtvis har jag stor hjälp av min man för att få allt att fungera. Jag inser att det för en ensam person i rullstol och med begränsad förmåga att hitta skulle vara något helt annat.

Nu har jag berättat om allt som går bra och gör att jag har ett bra liv. Nu skall jag dock berätta om alla svårigheter i det moderna samhället.  Jag kan inget om datorer, jag har begränsad förmåga att hantera telefonen. Jag hanterar varken smartphone eller en padda. Med detta så kan jag inte boka biljetter, inte betala mina räkningar,  inte boka färdtjänstresor och sjukresor , inte själv ta mig till bussen, det kan t.o.m. vara svårt att sätta på och stänga av TV:n! Jag lagar ingen mat och kan inte åka för att handla.  Ja, det är mycket jag inte kan men tack vara en hjälpsam man så fungerar allt ändå även om jag tycker det är tråkigt att inte klara av att vara självständig. Som ni kanske förstår så är det inte jag som skrivit detta utan det har min man gjort och det har jag godkänt!

Fråga 2

Jag tycker om att gå på teater. Stadsteatern har fina föreställning på såväl dagtid med Soppteater som större och mindre föreställningar på kvällarna. Personalen är alltid tillmötesgående och jag vet nu vilka platser i respektive salong som passar mig, var vi kan parkera bilen och var vi kan äta en bit mat. En lite klyscha ”det gäller att se möjligheterna”, hinder finns det så många!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *